237 döda kvinnor – trots alla löften

Under sex år har vi granskat kvinnomorden i Sverige.
Vi har mötts av högtidstal och löften om kraftfulla åtgärder.
En dryg miljard kronor har satsats.
Men kvinnomorden fortsätter i oförminskad omfattning: i genomsnitt dödas 16–17 kvinnor varje år.
Nu avslöjar vår genomgång av insatserna en rad fiaskon.

I fyra dagar har vi berättat omständigheter kring de 236 männen som dödat, trots att massiva varningssignaler funnits. Ansvariga myndigheter upprepar att de inte har gjort något fel.

Men vår granskning avslöjar allvarliga systemfel. Vår genomgång av morden på Susanne Ahl och Agneta visar att myndigheter inte tog ansvar när kvinnorna bad om hjälp och skydd. Polis, socialtjänst, åklagare, Kriminalvården och vården gjorde sina egna bedömningar. De samarbetade inte. Ingen tog helhetsansvar  – och Susanne och Agneta mördades.

Samarbete skulle bli bättre, lovade dåvarande statsminister Fredrik Reinfeldt.

På sex år har 1,3 miljarder satsats för att bekämpa mäns våld mot kvinnor. Men flera av regeringens satsningar blev fiaskon visar vår genomgång.

1

Haverikommissioner. Socialstyrelsen skulle utreda alla mord i nära relation för att lära av misstagen. Facit: Efter två år hade Socialstyrelsen hittat och granskat fyra av de 28 mord som begåtts. Vårdmisstag får de inte forska i. Fiaskot har kritiserats i Statskontorets rapport: ingen hade haft nytta av haverikommissionerna.

2

Fotboja. De farligaste männen med kontaktförbud skulle övervakas elektroniskt och tvingas bära fotboja. Facit: Men fram till i dag har bara två personer kvalificerat sig för att bära en sådan.

3

Vårdnaden. Barnen skulle slippa styras av en pappa som dödat mamma. Facit: Socialstyrelsen tyckte inte att någon lagändring behövs och papporna fortsätter att behålla vårdnaden av barnen.

4

Samordning. Dåvarande statsminister Fredrik Reinfeldt lovade bättre samarbete och samordning mellan myndigheterna. Facit: Vår granskning av nu 237 dödade kvinnor visar att samordning inte fungerar. Utredning efter utredning har konstaterat det. Ingen nationell handlingsplan är framtagen.

5

Pengar. Kvinnojourerna skulle få mer pengar, lovade dåvarande statsminister Fredrik Reinfeldt. Facit: 2012 kom 23 extra miljoner till alla kvinnojourerna, men som en engångssumma. Det finns fortfarande ingen fast finansiering utan anslagen bestäms från år till år.

Agneta larmade att hennes man behövde vård. Timmar senare slogs hon ihjäl.
6

Behandling. Våldsamma män skulle gå i behandling. Facit: Socialstyrelsen har under två år utrett hur det ska gå till. Rapporten kommer i slutet av mars, sedan ska metoderna utvärderas.

7

Hårdare straff. En av Alliansregeringens viktigaste satsningar mot kvinnovåld har varit skärpta straff för våldsbrott. Facit: Straffen har skärpts men det finns ingenting som pekar på att det skulle ha en förebyggande effekt för att minska mord i nära relation.

8

Vidareutbildning. Vården och andra myndigheter skulle få bättre kunskap om våld i nära relationer.10 000 poliser utbildades. Facit: Många av utbildningarna har varit kortsiktiga och av engångskaraktär, konstateras i en statlig utredning av regeringens satsningar 2010-2013.

9

Mer forskning. ”Kunskapen måste öka”, hör vi hela tiden från politiker. Facit: De som arbetar med våldsamma män och våldsutsatta kvinnor vet fortfarande inte alltid vilka metoder som fungerar. De har ingen vetenskap och beprövad erfarenhet att luta sig mot. Ingen myndighet räknar hur många kvinnor som dödas av sin man eller exman.

10

Farlighetsbedömningar. Strukturerade riskbedömningar skulle göras. Facit: Polisen har sin metod, Socialstyrelsen en annan och åklagarmyndigheten en tredje. Det är väldigt olika hur mycket de används och hur bra de blir. Sekretessregler hindrar dem från att samarbeta.