Dödades – när de vill gå
Aftonbladet avslöjar: Var sjätte kvinna bad om hjälp
Varannan kvinna i Aftonbladets undersökning ville lämna sin make, sambo eller pojkvän.
De dödades för att de ville ur en relation med svartsjuka, kontroll, krav och misshandel.
Och de bad om hjälp.
Text: Kristina Edblom och Kerstin Weigl
Publicerades i Aftonbladet 4 maj 2009
Fler än var sjätte kvinna av de 153 sökte aktivt hjälp, avslöjar Aftonbladets granskning.
✔ 26 polisanmälde, gick till socialtjänst eller kvinnojourer.
✔ Dessutom hade 14 män sökt hjälp, hos psykiatrin, sjukvården eller socialtjänsten. Det är när kvinnan vill lämna som det blir farligt.
✔ 73 kvinnor var på väg att bryta upp eller hade lämnat mannen.
✔ I ytterligare 13 fall har svartsjuka spelat en avgörande roll.
✔ 77 av de 153 kvinnorna hade utsatts för hot eller våld av sin man eller sambo.
Tal om rädsla
När hon bryter upp går en botten ur mannen. Han förlorar kontrollen och sin status som make, pappa och familjeförsörjare.
”Han ville inte acceptera att hon efter deras separation skulle bo kvar i Falkenberg eftersom det skulle innebära en stor skam för honom.” (Ur domen 2006 mot Beatas mördare).
”Han kände sig avvisad, tappade besinningen fullständigt och stack kniven i henne.” (Ur utredningen av mordet på Jenny Johansson 2006).
Men att kvinnorna dör beror sällan på plötsligt uppflammade känslosvall. Aftonbladets undersökning avslöjar att det i fler än hälften av fallen (82 av 153) fanns signaler om att något var allvarligt fel.
Det kan vara kvinnans tal om ”rädsla”. Polisanmälningar, som inte gav resultat. Släktingar som larmat. Grannar som hört regelbunden misshandel.
Vi vet:
✔ 21 fall där polisen fått signaler om våld eller hot.
✔ 13 fall där kvinnojouren varit inkopplad.
✔ 9 fall där socialtjänsten kände till missförhållanden.
✔ 6 fall där sjukvården varit inkopplad – och lika många där män sökt hjälp hos psykiatrin.
Skjutsades till mannen
Detta är de signaler vi känner till. Sannolikt är ropen på hjälp många fler. Myndigheternas rutiner fungerar inte alltid. Ingen ställs till svars.
✔ 23-åriga Kumba i Stockholm dog för att skattemyndigheten skickade ett brev till maken där hennes nya adress röjdes.
✔ Lena Garbom i Göteborg åkte med sin man till sjukhusets psykmottagning den 23 november 2003 men mannen skickades hem utan
vård. Han mördade henne samma kväll.
✔ Agneta Arvidsson i Linköping polisanmälde sambon flera gånger och tvingades uppsöka sjukhus. Polisen gav henne ofta skjuts tillbaka till mannen. Han slog ihjäl henne 25 augusti 2004.
Det här är bara några exempel av många. Vi ser okunskapen, obeslutsamheten – och bristen på civilkurage.
Som att en granne inte ringde polis fast fönsterrutorna skallrade medan Hanna Widmark dödades i Lund 2006.
För att våld i hemmet fortfarande ses som ”privata” problem.
Med det synsättet kommer 17 kvinnor att dö även i år, och nästa och nästa.