Papporna styr från fängelset
Det dröjde flera år innan Lina slapp samtalen och breven där pappan vädjade om förlåtelse
Text: Kristina Edblom och Kerstin Weigl
Publicerades i Aftonbladet 4 januari 2013
ina, 15, vet inte riktigt vem hon ska sakna – hon minns inte mycket av mamma. Men dagen då mamma knivmördades kan hon återge i detalj.
I många år hade Lina kontakt med pappan från fängelset – sedan sa psykologen ifrån.
I en låda har Linas fostermamma samlat allt som rör hennes uppväxt. Här finns tidningsklipp från tiden för mordet, oroliga lappar från dagis, teckningar och tjocka buntar med brev från Linas pappa. De påminner mer om kärleksbrev än brev från en pappa till sin lilla dotter.
Bland breven finns teckningar som pappan har ritat; av mamma på ett moln i himlen, lyckligt leende, eller av sig själv likt en Jesusfigur med Lina i sin famn.
”Du förlåter väl pappa, du förlåter väl pappa?” upprepade han så länge de hade telefonkontakt.
– Jag fattade ingenting. Han är sjuk i huvudet, säger Lina.
Hon minns hans konstiga frågor om hennes utveckling över telefonlinjen, frågor som man inte ställer till ett litet barn. Och hon minns hur han skyllde ifrån sig: ”Jag gjorde det för vår skull, Lina, hon ville ta dig ifrån mig.”
Lina var bara ett litet barn men bar på minnen av våld och hot: mamma som låste in sig och grät, pappa som brusade upp. Hon skulle snart fylla fyra år när pappan sökte upp dem i deras nya stad. Han följde efter dem en vintermorgon och väntade utanför dagiset där Linas mamma lämnat sin dotter.
Lina minns hur det mörknade utomhus, att alla barnen hade gått hem och att fröken bjöd på mariekex. Så många hon ville. Mamma kommer inte och hämtar dig i dag, svarade fröken på Linas frågor.
En stor bil körde in på uppfarten, en man och en kvinna klev ur:
– Hej, vi är dina nya föräldrar.
Som barn chockade Lina sin omgivning, berättade för alla: ”min pappa har dödat min mamma”.
Alla grannar visste, kompisarna på dagis och i skolan hade hört hennes berättelse. Hon kunde gå fram till främmande människor i mataffären och berätta.
– Jag fattade ju inte, säger Lina.
Hon säger ofta det när hon pratar om mammans död.
Sju år gammal frågade hon sin pappa, inte varför, utan hur. Han svarade kallt och precist, berättade hur han väntat ut mamman utanför dagiset och huggit henne med kniven han hade med sig. När de lagt på luren kom tårarna.
Det dröjde flera år innan Lina förstod vad det innebar att pappa mördat mamma. Hon gick på mellanstadiet och försökte övertyga klasskamraterna att hon bara snackat skit om hur mamma dog, att hon egentligen dött i en olycka. Lina började se syner, höra röster, vågade inte vara ensam.
å är det fortfarande. Hon är 15 år och kan inte somna om inte tv:n står på. Oftast sover hon inne hos sin syster, hon vill aldrig vara ensam.
När Linas värld rasade slog BUP larm. Samtalen med pappan i fängelset stoppades, de var uppenbart olämpliga för en traumatiserad flicka.
I dag har Lina ingen kontakt alls med pappan i fängelset, det händer att han skickar något brev, men de blir allt färre.
Efter den första tiden i jourhemmet kom Lina till fosterhemmet som blivit hennes riktiga familj. Om inte socialtjänsten hade avrått dem hade de gärna blivit vårdnadshavare, men risken för en umgängestvist med pappan var för stor. I stället är det en utomstående person som har den formella vårdnaden.
Pappan opponerade sig i det längsta. Fem år efter mordet fråntogs han vårdnaden.
Det är något som Lina funderar mycket över.
– Hur kan man få vara vårdnadshavare när man har gjort något sådant? Det blir helt stört: ”Vänta lite, jag ska bara åka till fängelset och få pappas underskrift”.
Fyra av tio vill inte ha kontakt
- Pojke tvingades sova över på anstalten
- Två flickor förbjöds att träffa psykolog
- Bristen på riktlinjer går ut över barnen
De har dödat sina barns mamma, men kan styra deras liv från fängelset.
Fyra av tio barn i Aftonbladets granskning har fortfarande pappa som vårdnadshavare.
Problem kopplade till vårdnaden är vanliga.
Sju av tio barn vars mamma dödades av en man eller exman förlorade i praktiken båda sina föräldrar eftersom gärningsmannen var deras pappa. 21 av 54 minderåriga barn har fortfarande pappa som vårdnadshavare.
Aftonbladets granskning av hur det gått för barnen till de dödade kvinnorna visar gång på gång hur pappan använt sig av möjligheten att påverka barnens liv från fängelset.
• En flicka har inte fått åka utomlands med familjen på fyra år eftersom pappan vägrar skriva på passansökan.
• Två systrar som såg sin mamma knivhuggas till döds av pappa fick till en början inte träffa psykolog på BUP. Pappan sa nej.
• En pappa kunde under sex år försvåra barnens liv, och lyckades gång på gång lura Försäkringskassan att skicka döttrarnas barnbidrag till farmor i stället för till familjehemmet.
Flera barn har tvingats träffa eller ha kontakt med sin pappa – för att de inte vågat säga ifrån. Bara socialtjänsten kan väcka frågan om vårdnaden. I Socialstyrelsens handbok ”Om barnet behöver ny vårdnadshavare” från 2006 står uttryckligen:
”Om en förälder har dödat eller försökt döda den andra föräldern, bör socialnämnden normalt väcka talan om överflyttning av vårdnaden.”
en kommunerna följer långt ifrån alltid Socialstyrelsens uppmaning, många känner inte ens till den. Aftonbladets granskning visar att förvirringen är stor.
Hur det blir för barnen beror på vem som handlägger frågan på socialtjänsten.
• En mormor har fått beskedet från socialtjänsten att ”det inte går att frånta pappan vårdnaden”. Detta är inte sant.
• Flera familjehem har avråtts från att ta över vårdnaden eftersom de då kan behöva tvista om umgänge med pappan.
• Andra kan inte ens förstå varför vi ställer frågan: ”Det är ju självklart att vårdnaden prövas direkt.”
Bristen på tydliga riktlinjer går ut över barnets bästa.
I många fall har det dröjt flera år innan frågan är avgjord. En pojke tvingades under många år besöka sin pappa i fängelset. Oftast sov han och fostermamman över på anstalten. Pojken var
två år när pappan bröt sig in i lägenheten och slog ihjäl mamman inför ögonen på honom. Han vågade aldrig berätta hur rädd han var.
När en ny handläggare tog över fallet på socialtjänsten ifrågasatte hon besöken och pappan som vårdnadshavare.Pojken hade hunnit bli elva år när umgänget upphörde förra året. Då hade han för första gången talat med en psykolog som konstaterade att han har kraftfulla symptom på att vara traumatiserad, bär på ett stort lidande och plågas av tankar dag och natt.
Det är inte bara när pappa är vårdnadshavare som barn kan tvingas till umgänge med sin pappa. En sexårig flicka upplever det just nu. Flickan var bara ett spädbarn när mamman mördades och pappan dömdes till vård.
Hennes vårdnadshavare, familjehemmet, socialtjänstens utredare och flickans psykolog tyckte inte att flickan skulle träffa sin pappa innan hon kunde uttrycka sin önskan själv. Men hovrätten dömde till umgänge.
En utomstående specialist i psykiatri hade åsikten att flickan bör få chansen att lära känna sin pappa.
Ju äldre flickan blivit desto mer har hon protesterat.
– Hon säger att hon inte vill träffa honom. Hon vet vad han har gjort, han har berättat det, säger fostermamman.
Fotnot: Barnens medverkan är godkänd av vårdnadshavare.