Samhället har svikit barnen
Unik granskning: Så drabbades de unga när mamma blev mördad
179 barn förlorade sin mamma i ett mord eller dråp under 2000-talet – oftast var mördaren deras egen pappa.
Ingen har tidigare tagit reda på hur det gick för barnen.
Nu kan Aftonbladet avslöja samhällets svek.
Text: Kristina Edblom och Kerstin Weigl
Publicerades i Aftonbladet 3 januari 2013
”Jag brukar säga att mamma är i himlen. Att hon är en ängel”
Mer än vart tredje barn var hemma när mamma dödades. De är i lagens mening inte brottsoffer.
Men de var där. De såg, de hörde.
Alexandra hade inte fyllt fyra år när mamma dödades hemma i köket av sin pojkvän.
Hon och hennes lillebror försökte förhindra mordet. Här är hennes egen berättelse.
”Han slog mamma med en hammare i
huvudet. Först förstod jag inte att det var farligt, jag var ju bara tre år. Men sen började jag tänka att mamma skriker ju, och då måste det ju göra ont.
Fast först stängde han in oss i mitt rum. Mamma höll på att steka pannkaka och vi höll på att måla, fast inte så mycket på papper utan på köksbordet för min bror var bara ett år och förstod inte att han skulle måla på pappret.
Då bar han in oss i mitt rum. Då försökte jag gå ut och se vad han gjorde men då bärde han tillbaka oss hela tiden.
Då märkte jag att om vi går dit så slutar han att slå på henne. Så då tänkte vi att om vi går dit hela tiden så hinner han inte döda mamma. Först så går min bror dit och sen går jag. Fast det funkade inte.
För sen när vi hade gjort det hundra gånger eller två hundra, jättemånga kan man säga, då började han banka på mamma men han bankade mest i golvet. Så då hörde grannarna. Och då trodde de att vi förstörde nåt eller hade gjort illa oss. Så de ringde brandkåren om vi hade rört tändstickorna och ambulans om vi gjort illa oss och polis om något hänt med mamma.
Då var det så att polisen och brandkåren och ambulansen ställde sig bakom huset och då blev vi rädda och gömde oss under täcket.
Så kom polisen och jag vet inte om de hade nycklar? Dörren var öppen kanske. Då kom de in och letade efter oss för de visste att det fanns två barn. Sedan fick vi åka till polisstation tror jag det heter, och de var jättemånga och jag kunde inte prata så bra. Jag var ju bara tre år. Egentligen ville jag säga: Jag såg att han slog mamma med en hammare. Men vissa bokstäver och ljud kunde jag inte!
Så fick vi något att äta fast jag kommer inte ihåg vad det var. Sedan ringde de pappa som fick hämta oss.
Jag drömde att jag låg i ett vitt rum med vitt täcke och vita kuddar och i drömmen vaknade jag och mamma stod där och det var jättekul. Och så var det nån annan kompis hon hittat i himlen till
exempel morfars pappa och pappas pappa. Mamma var väldigt snäll och kunde många språk.
Jag brukar säga att mamma är i himlen. Vad då, säger de, är hon pilot eller är hon astronaut? Då säger jag att hon är en ängel. Så funderar jag på att eftersom det är biljorder som har dött, borde det inte vara trångt i himlen då? Snart måste väl några döda människor vara nere på jorden som änglar eftersom de inte får plats däruppe.
Men de som varit där väldigt länge kanske blir människor igen om det gått trehundra år eller femhundra år. Det jag undrar är: Vart är hon egentligen nu? Vad gör hon? Hur känns det? Känns det
ens nåt? Är det som att sova, skönt. Eller vara vaken fast man vill sova, så där jobbigt?
Mormor säger att det känns igenting. Hur menar hon? Känns ingenting? Det känns ju hela tiden någonting.”
ftonbladets pågående granskning av kvinnomorden i Sverige har visat att minst 201 kvinnor dödats av sin man eller exman sedan år 2000.
De allra flesta hade vädjat om hjälp, i mer än vartannat fall fanns allvarliga varningssignaler.
Ändå dödades de.
Den här hösten har vi granskat hur samhällets misslyckande att rädda kvinnorna drabbat deras barn.
• 179 barn under 18 år förlorade sin mamma i ett mord eller dråp.
• För 126 av barnen var det pappa som dödade och de förlorade i praktiken båda sina föräldrar eftersom pappa fängslades eller tog sitt eget liv.
Granskningen visar också hur utsatta barnen varit.
• 63 barn var hemma när mamma dödades.
• 33 barn såg mordet.
• Minst sju barn hittade sin mamma.
Med hjälp av uppgifter från offentliga register, domar och utredningar, samt intervjuer med barnen eller deras vårdnadshavare har vi kartlagt hur det gått för barnen.
Resultatet är skrämmande.
Det finns ingen handlingsplan, ingen samlad kunskap. Gång på gång blir myndigheters bristande insikt om vad barnen behöver uppenbar.
En specialgranskning av 54 i dag minderåriga barn vars mamma dödats av pappa avslöjar att problem kring vårdnadsfrågan är vanliga.
• För fyra av tio barn är pappan fortfarande vårdnadshavare.
• I mer än vart tredje fall har det uppstått problem som är kopplade till vårdnaden om barnen.
Kartläggningen avslöjar hur pappan kan styra barnens liv från fängelset. Han kan bråka om valet av familjehem. Han kan konstra om skolbyten och göra det svårare att söka vård och ta ut medicin eller vägra skriva på passansökan.
Det finns också hårresande exempel på när pappans rättigheter går före barnets bästa.
• En pojke som sett sin mamma mördas tvingades under många år sova över hos sin pappa i fängelset. Först när socialsekreteraren byttes ut upphörde besöken och det blev uppenbart att pojken varit livrädd för sin pappa.
• En flicka hade under flera år telefonkontakt med sin pappa i fängelset. Han förklarade för sin dotter att det var mammans fel att han mördade henne. Till slut sa BUP ifrån och samtalen stoppades.
Barnen själva är inte alltid tillfrågade om vad de vill och behöver. Många känner sig svikna och övergivna.
– Jag ville inte ha någon hjälp först, sen var det ingen som frågade igen, säger ett barn i Aftonbladets undersökning.
Fotnot: Barnens medverkan är godkänd av vårdnadshavare