Samhällets misstag kostade Carla livet
Carla Saado larmade om ex-makens dödshot, ändå knivmördades hon 14 timmar senare.
”Vi gjorde i alla fall rätt”, säger polisen.
”Jag kunde inte ha gjort en annan bedömning”,
säger åklagaren.
Ännu en gång misslyckades myndigheterna att rädda en
kvinna som fruktade för sitt liv.
Fallet Carla måste bli en väckarklocka. Alla pratar om att
myndigheternas farlighetsbedömningar måste bli bättre.
När blir regeringens utlovade haverikommission för
varje kvinnomord verklighet? Efter fem år ligger förslaget
ofärdigt på socialdepartementet.
Carla gjorde vad hon kunde. Hon berättade om tidigare hot.
Om en stark rädsla. Ett stegrat förlopp. En möjligen beväpnad man. Pågående vårdnadstvist.
Men efteråt läggs utredningen om tjänstefel ned innan den
ens påbörjats. Eftersom alla gjorde rätt.
Kan det vara enda slutsatsen? När en kvinna dagen efter ett larm dödas med 27 knivhugg?
Vi är skyldiga Carla och hennes två barn att undersöka misstagen. Därför behövs haverikommissionerna.
Vi har granskat de sista timmarna i Carla Saados liv –
och fann sex svaga punkter i myndigheternas hantering.
Text: Kristina Edblom och Kerstin Weigl
Publicerades i Aftonbladet 3 november 2011
Huskvarna, den 28 november 2010 Det är första advent, Carla och barnen julpysslar. Hon är glad och förväntansfull. På Facebook har hon ändrat relationsstatus till ”i ett förhållande” och vännerna gratulerar.
Bara några dagar tidigare har hon varit på anställningsintervju för ett sjuksköterskejobb i Nässjö.
Det har varit den bästa månaden i hennes liv, och hon har knappt ett dygn kvar att leva.
18.15Carla lämnar barnen hos deras pappa Musa Kara och släpper nyheten – hon tänker söka ensam vårdnad om barnen. Därmed trotsar hon mannen som har slagit och kontrollerat henne under hela hennes vuxna liv.
Han reagerar som förväntat och säger: ”Jag svär, tar du barnen så dödar jag dig, din mamma och din pappa.”
19.37Musa Kara ringer Carlas föräldrar och dödshoten tilltar.
Pappa försöker lugna Carla men hon svarar: ”Nej, den här gången är det annorlunda”.
Carla ringer polisen, som tar upp en anmälan. Följande noteras:
”Gärningsmannen har uttalat hot om att döda Carla Saado och hennes två barn.”
”Carla är mycket orolig över att hennes barn ska fara illa.”
”Enligt Carla har Musa ett handeldvapen hemma i bostaden som han inte har tillstånd till.”
Vakthavande befäl beslutar att ärendet kan vänta någon timme. Nattpatrullen ska höra Carla när den går på sitt pass klockan 22.
Nu vet polisen: Dödshot, barnen är med pappan, de vill därifrån, vårdnadstvist, möjligt vapen.
1. Varför åkte polisen inte direkt hem till Musa och barnen?
Polisen i Jönköping tar emot uppåt 700 anmälningar om olaga hot varje år. Det här ärendet bedömdes inte akut.
Henrik Belfrage, professor i kriminologi: Ur risksynpunkt är det obegripligt att de inte åker. Redan där har de väldigt mycket att gå på.
Mikael Rying, kriminolog. Expert på dödligt våld: Det finns ett antal fall genom åren där män mördat sina barn och sen sig själva i sådana här situationer.
Leif GW Persson, polisprofessor: Vid larm av den här typen ska man vidta förstärkningsåtgärder omedelbart.
Medan Carla väntar på polisen sms:ar hon sin dotter, och ber henne filma dödshoten. Filmerna som senare blir bevismaterial vittnar om upprepade hot att döda Carla och hennes föräldrar och att skada barnen.
23.05Nattpatrull 9120 kommer till Carla och inleder förhör som pågår i 40 minuter. De får veta att hon misshandlats under många år, att han reagerat starkt på att hon vill ha enskild vårdnad. Att barnen är rädda. Dottern har blivit slagen samma dag.
Mannen kan vara beväpnad.
Ur förhöret: ”På fråga om Carla tar hotet på allvar svarar hon att hon är rädd för att Musa kommer göra verklighet av hotet för att han är rädd att förlora barnen.”
2. Vilken kunskap hade polisen att farlighetsbedöma mannen?
Meningen är att polisen ska bedöma hot och farlighet enligt metoden SARA, men bara 20 procent av de som lärt sig använder metoden.
Carla nämnde en rad saker som skulle ge utslag i en farlighetsbedömning med SARA: tidigare hot, rädsla, stegrat förlopp, pågående vårdnadstvist, tillgång till vapen.
Belfrage: Polisen har inte hittat formen för när de ska göra de här bedömningarna, oftast görs de för sent.
GW: Jag tror att mer erfarna poliser hade gjort en annan bedömning.
Patrullen tar Carla på allvar och inser att en åklagare måste kontaktas. Därför åker de tillbaka till stationen för att skriva ut förhöret. De har också tagit upp en anmälan om misshandel mot Carlas 13-åriga dotter.
3. Varför skyddade de inte barnen?
I efterhand framstår det som obegripligt. Polisen hade information om att barnen var ensamma med en hotfull pappa, och att ett barn blivit slagen. I det här läget vill de ha ett åklagarbeslut. Återigen bedöms inte situationen som tillräckligt akut.
Socialtjänstlagen: ”Myndigheter vars verksamhet berör barn och ungdom […] är skyldiga att genast anmäla till socialnämnden om de får kännedom om något som kan innebära att socialnämnden behöver ingripa till ett barns skydd.”
Belfrage: Skandalöst. Det är uppenbart att barnen kan vara i fara.
GW: Situationen låter sig enkelt kollas. Det behövs absolut inget åklagarbeslut för att åka och ringa på dörren.
Polispatrullen ringer jouråklagaren i Kalmar. De vill att hon ska besluta om tvångsmedel.
Men åklagaren beslutar att ärendet kan vänta till nästa dag. Det hon bedömer är bara hoten mot mamman, inte anmälan om misshandel av barnet.
4. Var åklagarens bedömning riktig?
Rättegångsbalken: ”Husrannsakan må ej utan särskilt skäl verkställas mellan klockan nio eftermiddagen och klockan sex förmiddagen.”
Olaga hot är inte ett sådant skäl. Straffet för brottet är böter eller fängelse i högst sex månader. Att Musa Kara är ostraffad sedan tidigare är också viktigt för beslutet.
Men forskning visar att dödshot är en allvarlig varningssignal, särskilt i samband med separation.
Leif GW Persson, polisprofessor: Formellt är det riktigt, men det fanns heller inget hinder från att göra en annan bedömning.
Mikael Rying, kriminolog: Om inte hotet räckte för ett ingripande borde misshandeln av dottern ha gjort det.
Henrik Belfrage, professor i kriminologi: Det här är ett systemfel. Polisen satsar mycket på att bedöma risker men hela systemet faller när åklagaren kommer in och gör en generell bedömning enligt juridiska principer.
Polisen ringer Carla och berättar att de inte kommer att åka till Musa och barnen under natten. Carla låter sig nöjas. Hon går och lägger sig med känslan att polisen tagit hennes anmälan på allvar.
5. Kunde polisen ändå ha skyddat Carla?
Svaret är ja. Polislagen ålägger polisen att skydda medborgarna. Det ansvaret försvinner inte, för att en åklagare träder in för att leda utredningen av brott.
Belfrage: De hade kunnat ha bevakning av lägenheten under natten. Det är också ganska vanligt att polisen flyttar kvinnan till ett hotell i det akuta läget.
GW: Felet var inte att de inte erbjöd mer skydd. Det jag invänder mot är att man inte åkte och kollade läget.
Carla är lättad när hon ringer sin mamma på morgonen, de pratar om hjälpen hon och barnen ska få. Hon skickar ett sista sms till sin dotter. ”Ring mig på din rast ok. Sen gå o prata med kuratorn att du vill att de kontaktar familjerätten för att din pappa gör som han gör”.
Carla upplever sig skyddad när polisen är inkopplad.
10.59Samtalet kommer in till SOS Alarm: ”Det är en knivhuggning.”
Carla har mördats med sammanlagt 27 knivhugg mot kroppen och ansiktet. Hon har avvärjningsskador på armarna, våldet har varit så kraftigt att bladet på den nyinköpta kniven böjts.
6. Är det så vanligt att kvinnor anmäler hot och våld att samhället inte orkar agera varje gång?
Vi hör förklaringen att olaga hot är vanliga, de sätts sällan i verket och är inte allvarliga brott. ”Vi kan inte åka på allt.”
Rying: Fallet Carla utmärker sig genom de ovanligt många allvarliga omständigheterna.
Belfrage: Jag har nästan daglig kontakt med poliser om hot, men mycket få av dem är så allvarliga som det här.
Carlas liv hade kunnat räddas, hennes två barn förlorade sin mamma. Deras pappa dömdes för snart tre veckor sedan till livstids fängelse.
Åklagaren inledde aldrig någon förundersökning om misshandel av dottern.